|
|
|
|
|
© 2003 Naturskyddsföreningen/Bertil Gullander |
Nya samt väntade arter Flera nya mätarlarver har sedan början på 1970-talet tillförts de nordiska fjärilsfaunorna. När det gäller svenska förhållanden, så påträffades t.ex. Eupithecia selinata 1973 vid Sandhammaren i Skåne och har sedan blivit tagen där i enstaka exemplar. 1976 togs Chloroclystis v-ata för första gången i Sverige, även den vid Sandhammaren. Arten spred sig ganska snabbt i Skåne och finns numera även i Blekinge, i Halland samt på Öland. Den 1 augusti 1985 upptäcktes ännu en nyhet för Sverige vid Sandhammaren, nämligen ett exemplar av Scopula nigropunctata, även den arten, liksom de föregående, med säkerhet influgen från Danmark. Ytterligare en för Sverige ny art påträffades 1973 på norra Öland, nämligen Idaea trigeminata, vilken senare konstaterades vara tagen på ön redan 1949. Även Upplandskusten fick besök av den en nyhet för landet. Ett exemplar av Aplocera praeformata fångades i Norrby, Häverö, med största säkerhet ursprungligen kommande från Åland, där arten är relativt allmän liksom i södra Finland. Senare togs fler exemplar i trakten och arten har numera även påträffats på Torö i Sorunda, nordöstra Södermanland. Ett par i Sverige tidigare ej observerade migranter från Sydeuropa har under senare år besökt oss. Vi kan t.ex. notera fynd av Cyclophora puppillaria, vilken påträffades på Öland 1985 samt av Rhodometra sacraria, vilken först togs i Kalmartrakten 1983 och senare även i Halland och Södermanland. Under arbete med texter rörande arternas utbredning i våra nordiska grannländer är det ganska naturligt att man börjar fundera över vilka hos oss saknade arter kan tänkas dyka upp i Sverige, och från vilket håll.
Bild 7. Utbredning hos Thetidia smaragdaria i Finland med Åland samt Baltikum och Norge. Varför skulle t.ex. inte Scopula frigidaria, ej sällsynt i nordöstra Norge (Sydvaranger) samt förekommande i nordöstra Finlands skogsmarker med blåbär, så småningom kunna påträffas längst norrut i Sverige? En annan art, Thetidia smaragdaria (bild 7), är rätt utbredd i södra Finland och på Åland, vissa år allmän. Den finns ju även lokalt inne vid Oslofjorden. Det skulle väl inte vara så otroligt att så småningom kunna få ta den i Sverige, varför inte i Uppland? Föga troligt är emellertid att här få se Finlands speciella Eupithecia-art groenblomi, vilken i södra Finland är relativt sparsamt förekommande. Större möjligheter finns då kanske att vid Upplandskusten i framtiden träffa på Lomaspilis opis (bild 8), förvillande lik L. marginata. L. opis verkar i Finland ha en tendens att breda ut sig åt väster längs sydkusten och har nu passerat Hangöområdet och nått Åbo.
Bild 8. Utbredning hos Lomospilis opis i södra Finland och Baltikum. De baltiska arterna Scopula nemoraria och caricaria samt Eupithecia extensaria kan kanske inom en snar framtid dyka upp på t.ex. Gotland. Om man nu skall fortsätta att spekulera, tycks det nog som om den i Danmark samt sparsamt i Finland förekommande Scopula corrivaliaria, med fast population på öarna Lolland, Falster och Møn, samt med spridda fynd på bl.a. Sydsjælland och Bornholm, så småningom skulle kunna nå Sverige. Det är nog ganska troligt. Sedan finns ju alltid möjligheten att även Asthena anseraria skulle kunna komma till Sverige från Danmark. Arten är där tagen i antal på Nordostsjælland samt på de sydliga öarna, där den t.ex. vid Møns klint ibland förekommer relativt rikligt. Till slut skulle man väl även kunna tänka sig att Theria primaria (bild 9), som 1977 artskildes från T. rupicapraria skulle kunna nå södra Sverige. Arten är ganska spridd och på vissa ställen relativt allmän i Danmark samt är även lokalt allmän på Bornholm.
Bild 9. Utbredning hos Theria primaria i Danmark med Bornholm. En del svenska landskap och fjällområden är tydligen fortfarande ganska dåligt undersökta. Det gäller framför allt Dalsland, Värmland, Härjedalen samt Pite lappmark. Det kanske vore värt en intensivare inventering av artförekomsten i dessa delar av landet. |
Scopula nigropunctata, första gången upptäckt i Sverige vid Sandhammaren 1985.
|
| © Naturskyddsföreningen. Allt material på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat. |
Till
förstasidan
Artförteckning
Hur var namnet?