|
|
|
|
|
© 2003 Naturskyddsföreningen/Bertil Gullander |
Mätaren, dess förstadier samt uppträdande i naturen Mätarna bildar i Norden numera endast en familj, Geometridae,
med sex underfamiljer. Vanligen är mätarfjärilen medelstor
med breda, tunna vingar och spenslig kropp. Bakkroppen är i allmänhet
smal, tilltryckt fjällig och oftast utan ryggtofsar. Hos vissa
släkten kan emellertid mätaren vara väsentligt större,
som t.ex. hos Ennomos, Agriopis, Erannis och Biston. Mindre, ända
till mycket små, är däremot samtliga arter hos släktet
Eupithecia. Antennerna är borstformiga men ibland, särskilt
hos
Honan hos en del arter har förkrympta vingar, ibland saknas de
helt (bild 2). Sitt korta liv tillbringar hon på värdväxten
eller strax intill, väntande på befruktning och senare äggläggning.
De lever oftast ett för människan fördolt liv och
Mätaren flyger mest i skymningen samt oftast även under natten. Det finns mätare som endast påträffas nattetid, medan däremot några enbart är dagflygare. Ï stort sett alla mätare kan emellertid jagas upp om dagen från sina gömslen nere i gräs eller annan högre markbetäckning. I vila håller de flesta arter vingarna platt utbredda åt sidorna, medan de större, kraftigare arterna har vingarna takformigt hoplagda, ibland även med vingarna svepta kring kroppen. Det förekommer även mätararter, som i vila håller vingarna dagfjärilslikt hopslagna över kroppen. Äggen är oftast liggande, ellipsformade eller rektangulära med rundade hörn. Hos ägg av den stående typen är höjden större än bredden och med mikropylen överst i centrum (bild 3). De läggs enstaka, i rader eller i högar, i de flesta fall på värdväxten.
Bild 4. Exempel på mätarlarv. Endast ett par utvecklade bukfötter utom analfötterna. Mycket sällan med 1–2 par förkrympta bukfötter på led 7 och 8. Larverna är med få undantag utan bukfötter på led 7 och 8 (bild 4). Vanligen är de nakna och i allmänhet längre än t.ex. nattflylarverna. De är smala, cylindriska, stundom något plattade samt försedda med ibland otydliga prickvårtor. Ganska ofta smalnar de av framåt, hos några arter även bakåt. Ibland är huden skrovlig eller försedd med stora vårtor, knölar eller utskott, vilket gör att larven i sin vanliga vilställning lätt förväxlas med t.ex. en kvist, särskilt som larvens färg mycket ofta påminner om värdväxtens (bild 5). Då larven förflyttar sig griper den först tag med bröstfötterna flyttar därefter fram de bakre fötterna tätt intill bröstfötterna, varvid kroppen bildar en hög båge. Larven tar nu ordentligt tag med bakfötterna och sträcker fram kroppen för att kunna ta nästa steg. Han liksom mäter vägen och av den anledningen namnet mätare för familjen (bild 6). Om larven oroas släpper den ofta ned sig i en spunnen tråd och kan, när fara är över, åter ta sig upp till utgångspunkten. Några pendlar fram och tillbaka vid fara, hängande med analfötterna i en spånad, en del slänger kraftigt med kroppen. Andra åter rullar ihop sig snabbt, särskilt med främre delen.
Larven lever ofta fritt på växterna, ibland dock skyddad av fastspunna växtfragment över ryggen. Några kan emellertid leva inspunna mellan blad, andra åter, t.ex. Eupithecia-arter, lever i kapselfrukter ätande fröna. Intressant är att just larver hos Eupithecia av samma art ofta har olika färg alltefter den växt eller växtdel på vilken den lever. Larverna är i de flesta fall verksamma under natten, under dagen gömmer de sig i markvegetationen nedanför näringsväxten, mellan sammanspunna blad eller t.ex. i barkspringor. Förpuppningen sker vanligen i jorden eller markbetäckningen, ibland inom hopspunna blad, i murken ved eller till gördelpuppa fritt på växterna. Puppan är i allmänhet slank och ofta brokigt tecknad med fläckar och streck. Övervintring hos mätarna sker som ägg, larv eller puppa, mycket sällan som imago. Även bland mätarna finns en del arter som vid massförekomst kan förorsaka skador. I varje fall förr kunde de vara ganska besvärliga för skogs- och fruktträdgårdsägare. Det gäller i första hand den välkända frostfjärilen Operophtera brumata, vars larver livnär sig på lövträd som t.ex. björk samt fruktträd. Även larverna hos släktingen fagata, björkfrostfjärilen, ger sig på björkbladen och kunde ibland kaläta hela björkdungar. Lindmätarens larver, Erannis defoliaria frossar på lindar och andra lövträd och en av tallskogens fiender är tallmätaren, Bupalus piniaria. Numera hör man inte talas så mycket om skador förorsakade av mätarlarver. Träden dör i allmänhet inte av angreppen, men tillväxten nedsätts. För att förhindra alltför stor skadegörelse kan flygbepudring tillgripas. |
1066 Eupithecia indigata Tallmalmätare
842 Geometra papilionaria Dagfjärilsmätare
|
| © Naturskyddsföreningen. Allt material på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat. |
Till
förstasidan
Artförteckning
,
sågade eller kamtandade. Teckningen på vingarna
varierar mer än hos t.ex. nattflyna och saknar ring-, njur- och
tappfläckar.
hos
några arter påträffas ytterst sällan.
Författarens
förord