Till
förstasidan
Artförteckning
Förkl. & förkortn.
Sida
1 837–852
Archiearinae, Oenochrominae, Geometrinae, Sterrhinae
Sida
2 853–875
Sterrhinae, forts.
Sida
3 876–895
Sterrhinae, forts.
Sida
4 896–915
Larentiinae
Sida
5 916–934
Larentiinae, forts.
Sida
6 935–953
Larentiinae, forts.
Sida
7 954–974
Larentiinae, forts.
Sida
8 975–998
Larentiinae, forts.
Sida
9 999–1023
Larentiinae, forts.
Sida
10 1024–1041
Larentiinae, forts.
Sida
11 1042–1063
Larentiinae, forts.
Sida
12 1064–1083
Larentiinae, forts.
Sida
13 1084–1104
Larentiinae, Ennominae
Sida
14 1105–1116
Ennominae, forts.
Sida
15 1117–1140
Ennominae, forts.
Sida
16 1141–1154
Ennominae, forts.
Sida
17 1155–1173
Ennominae, forts.
Sida
18 1174–1181
Ennominae, forts. |
|
Rapportera ändringar
Nya arter, ändrade beskrivningar och
korrfel? Skicka in dina synpunkter.
© 2003 Naturskyddsföreningen/Bertil Gullander
Text och Illustrationer:
Bertil Gullander
Redigering och sidproduktion: Anne Laquist och
Fredrik Karlsson
|
Fångad av en fjäril
Det började på Fårö några år in på 50-talet.
–
Mamma hittade en ligustersvärmarlarv på väg att förpuppas
på en syrenbuske. Hon visade den för pappa som blev alldeles
tagen. Han tog puppan med sig hem och fick se fjärilen utvecklas.
Efter det var han fast.
Bertil Gullander, son till konstnären med samma namn, berättar
hur en slump kom att avgöra vad som skulle bli pappans livsverk.
För nog är det med fjärilar snarare än med porträtt-
och landskapsmåleri som de flesta förknippar den äldre
Bertil Gullander.
Konstnären nöjde sig inte med att måla utsökta
fjärilsplanscher. Fascinationen drev honom till ett närgånget
och ingående studium som gjorde honom till entomologisk auktoritet.
För att kunna lära sig så mycket som möjligt
om fjärilarnas utveckling samlade han in dem och födde
upp dem i sin fjärilsgård.
–
Pappa var en person som glödde för det han höll på med.
Envis var han också, avslöjar hans son.
Mårdhår och förstoringsglas
Den yngre Bertil Gullander minns sin pappas enträgna och oförtrutna
målmedvetenhet när fjärilarna skulle tolkas på papper:
–
Han började med att skissa, gjorde utifrån den första
skissen en noggrannare teckning, kopierade den och målade slutligen
med mårdhårspenslar.
–
På fina detaljer använde han en pensel med ett enda hår.
Vid sådana tillfällen hade han förstoringsglasögon
på sig. Och när böckerna skulle tryckas nöjde
han sig inte med fyrfärgstryck. Sex färger måste
det vara för att färgåtergivningen skulle bli exakt
som han ville ha den!
Hela familjens angelägenhet
På ett eller annat sätt drogs hela familjen in i pappans fjärilspassion.
Om somrarna lämnade familjen stockholmsförorten några månader
för Lisö utanför Nynäshamn och senare Ekeby utanför
Nyköping. Lillebror Bertil och storebror Robert fick i uppdrag att leta
och samla fjärilslarver.
– Vårt sätt att se på naturen har vi fått genom
pappa. Jag är mycket tacksam för det, säger Bertil Gullander. –Men
både jag och min bror är väl lite hjärntvättade, tillägger
han skrattande. Än i dag kan vi inte gå förbi en asp utan att
böja ner grenarna för att se vad som finns på undersidan av löven! |
Bertil Gullander i sin
fjärilsgård
1959.
Notera
fjärilen
på handen.
|
Mindre glada var bröderna över att pappa alltid arbetade
om nätterna. Han brukade hålla på till tre framemot
morgonen.
–
Det var ett elände för min bror och mig när vi var
ute och slarvade. Pappa var alltid vaken när vi kom hem!
Mätarboken på is
År 1959, sex år efter den förhäxande händelsen
på Fårö, låg Nordens
dagfjärilar på bokhandelsdiskarna.
Det skulle bli två fjärilsböcker till under konstnärens
och amatörentomologens livstid: Nordens
svärmare
och spinnare samt Nordens nattflyn.
Men den fjärde boken, Nordens mätare gick
aldrig till tryck. Ett samarbete med förlaget hade inletts,
men av ekonomiska skäl lades projektet på is i slutet
av 1980-talet.
Lyckosam kontakt
Efter pappans död 1999 grunnade sonen Bertil över materialet
om mätarna. Vem skulle kunna tänkas vara ideell nog att
ge ut den felande länken i pappans samlade fjärilsverk?
Genom sitt arbete råkade han komma i kontakt med Naturskyddsföreningens
informationschef Lars Vaste, inbiten insektsfreak sedan barndomen.
Unge Lars från Nynäshamn hade själv en gång
dristat sig att söka upp fjärilsauktoriteten på Lisö,
bara för att få träffa sin idol.
Bertil Gullander hade stött på rätt person. Med internetutgåvan
av ”Nordens mätare” finns den gullanderska dokumentationen
av storfjärilar äntligen tillgänglig i sin helhet.
–
Jag, min mamma och min bror känner stor tacksamhet mot Naturskyddsföreningen
som velat ge ut mätarfjärilsboken, säger Bertil Gullander.
–
Pappa var så ledsen över att boken inte kom ut. Jag hoppas
han på något sätt vet om att den gjort det nu.
Text: Anne Laquist
|
Bertil Gullander på sommarstället Ekeby hösten
1975, i färd med att måla en av planscherna för boken
om Nordens mätare. Hela mätarboken kom till
på Ekeby. Mätarna på bilden hittar du på sidan
1.
Nordens svärmare och spinnare
Utgavs 1963. Med 215 arter i färg och dessutom ett stort antal
larver och puppor.
|