Till förstasidan

Rapportera ändringar
Nya arter, ändrade beskrivningar och korrfel? Skicka in dina synpunkter.

© 2003 Naturskyddsföreningen/Bertil Gullander
Text och Illustrationer:
Bertil Gullander
Redigering och sidproduktion: Anne Laquist och
Fredrik Karlsson

Fångad av en fjäril

Det började på Fårö några år in på 50-talet.
– Mamma hittade en ligustersvärmarlarv på väg att förpuppas på en syrenbuske. Hon visade den för pappa som blev alldeles tagen. Han tog puppan med sig hem och fick se fjärilen utvecklas. Efter det var han fast.

Bertil Gullander, son till konstnären med samma namn, berättar hur en slump kom att avgöra vad som skulle bli pappans livsverk. För nog är det med fjärilar snarare än med porträtt- och landskapsmåleri som de flesta förknippar den äldre Bertil Gullander.
Konstnären nöjde sig inte med att måla utsökta fjärilsplanscher. Fascinationen drev honom till ett närgånget och ingående studium som gjorde honom till entomologisk auktoritet. För att kunna lära sig så mycket som möjligt om fjärilarnas utveckling samlade han in dem och födde upp dem i sin fjärilsgård.
– Pappa var en person som glödde för det han höll på med. Envis var han också, avslöjar hans son.

Mårdhår och förstoringsglas
Den yngre Bertil Gullander minns sin pappas enträgna och oförtrutna målmedvetenhet när fjärilarna skulle tolkas på papper:
– Han började med att skissa, gjorde utifrån den första skissen en noggrannare teckning, kopierade den och målade slutligen med mårdhårspenslar.
– På fina detaljer använde han en pensel med ett enda hår. Vid sådana tillfällen hade han förstoringsglasögon på sig. Och när böckerna skulle tryckas nöjde han sig inte med fyrfärgstryck. Sex färger måste det vara för att färgåtergivningen skulle bli exakt som han ville ha den!

Mindre glada var bröderna över att pappa alltid arbetade om nätterna. Han brukade hålla på till tre framemot morgonen.
– Det var ett elände för min bror och mig när vi var ute och slarvade. Pappa var alltid vaken när vi kom hem!

Mätarboken på is
År 1959, sex år efter den förhäxande händelsen på Fårö, låg Nordens dagfjärilar på bokhandelsdiskarna. Det skulle bli två fjärilsböcker till under konstnärens och amatörentomologens livstid: Nordens svärmare och spinnare samt Nordens nattflyn. Men den fjärde boken, Nordens mätare gick aldrig till tryck. Ett samarbete med förlaget hade inletts, men av ekonomiska skäl lades projektet på is i slutet av 1980-talet.

Lyckosam kontakt
Efter pappans död 1999 grunnade sonen Bertil över materialet om mätarna. Vem skulle kunna tänkas vara ideell nog att ge ut den felande länken i pappans samlade fjärilsverk? Genom sitt arbete råkade han komma i kontakt med Naturskyddsföreningens informationschef Lars Vaste, inbiten insektsfreak sedan barndomen. Unge Lars från Nynäshamn hade själv en gång dristat sig att söka upp fjärilsauktoriteten på Lisö, bara för att få träffa sin idol.
Bertil Gullander hade stött på rätt person. Med internetutgåvan av ”Nordens mätare” finns den gullanderska dokumentationen av storfjärilar äntligen tillgänglig i sin helhet.
– Jag, min mamma och min bror känner stor tacksamhet mot Naturskyddsföreningen som velat ge ut mätarfjärilsboken, säger Bertil Gullander.
– Pappa var så ledsen över att boken inte kom ut. Jag hoppas han på något sätt vet om att den gjort det nu.

Text: Anne Laquist

Bertil Gullander på sommarstället Ekeby hösten 1975, i färd med att måla en av planscherna för boken om Nordens mätare. Hela mätarboken kom till på Ekeby. Mätarna på bilden hittar du på sidan 1.

Nordens svärmare och spinnare
Utgavs 1963. Med 215 arter i färg och dessutom ett stort antal larver och puppor.