Jens Kiil kom till Karlshamn där vi förtöjde vid kajen mittemot margarinfabriken. Doften (stanken) blev lite väl påträngande så vi flyttade oss snart en bit ut i hamnen, framför det fina skolfartyget Britta från Uddevalla. Där fick vi istället njuta av dyningarna som rullade in och vaggade oss till sömn.
Dagen därpå kastade vi loss och styrde ut i morgondimman. Efter Tärnö satte vi kurs mot Karlskrona och dimman lättade alltmer.
Jens Kiil lämnade till slut Hasle och Bornholm och gick över till Simrishamn på fredagen. Det gick lite sjö men långtifrån de vågor som fick mesanmasten att knäckas i tisdags. Masttoppen är nu surrad på däck och följer med hem till Skeppsholmen där vinterns arbete blir att skaffa fram och hyvla till en ny mast.
I Simrishamn fick vi återigen besök av kusin Peter och familjen Elmqvist. Med sig hade de vår nya marinkikareav märket Kamakura, en klar förbättring från vår gamla Lotus som troget tjänstgjort sedan tiden på StorAston 1997. Vi bjöd på fest med varmkorv som tack.
Idag har vi fortsatt norrut till Hanö. Till en början var det en bra segling men sen dog vinden av och kvar blev bara dyningarna. Så det fick bli motorgång i några timmar innan vi återigen låg vid den charmiga kajen på Hanö. I morgon styr vi upp mot Karlshamn där Palle, Lily och Alice ska hoppa av och ta bussen tillbaka till Malmö.
En liten minskning i vindstyrka och våghöjd på tisdagsförmiddagen gjorde att vi bestämde oss för att sätta kurs mot Simrishamn. Vi kastade loss vid åtta på morgonen men hann inte längre än en sjömil innan vi hörde ett knak. När vi tittade bakåt såg vi att toppen på mesanmasten knäckts av alldeles ovanför vantfästena och rasat ner i sjön. Bommarna ramlade ner på relingen. Vi fick bärga toppen och surra den vid sidan av styrbordssidan. Sedan var det bara att åka tillbaka till Hasle och överblicka skadorna.
Masttoppen ligger nu på kajen och alla fall och skot och annat avtaget. Vindkraftverket verkar ha klarat sig men rotorbladen har gått av. Vi får se om det även klarat havsvattnet när vi släpade in det till hamn. Tur att ingen kom till skada och att inga tampar fastnade i propellern.
Så, vi blir kvar här i Hasle till på fredag. Både på grund av vädret och för att Jenny och Pär måste ta färjan hem.
Går det att segla då? Ja, vi får klara oss utan mesanseglet men man brukar ju mest ha medvind när man seglar uppåt kusten, eller?
Hårda sydvästvindar blåser i farvattnen söder om Skåne och vågorna dundrar in mot vågbrytaren här i Hasle på Bornholms västkust. Vi väntar tills tisdagsmorgonens vind- och våghöjdsprognos innan vi vet om vi kastar loss mot Simrishamn eller om vi väntar till fredag. Rutten nord-nordväst upp mot Skånes ostkust innebär vågor in från tvärs och då rullar Jens Kiil duktigt när det går 1-1,5 meter höga vågor, vilket det har varit de senaste dagarna. Vi vill ju ha en något så när uthärdlig resa och tar inga risker.
Annars är Hasle en trevlig plats att vara på. Idag gjorde vi en bussutflykt till den medeltida borgen Hammershus. Blir det fler ofrivilliga dagar här blir det nog en del tid på stranden.
Wiek var en trevlig hamn, vi låg längst inne vid den fina stadskajen och blev till allmän beskådan för turisterna. Många var de barn som frågade efter Das Papagajo. Från Wiek gjorde vi cykelutflykter till fyrplatsen Arkona, känd från väderprognoserna, och till badstränderna. På torsdagskvällen (och natten) var vi några som spelade biljard och drack öl på den lokala kite-surfar-baren.
På fredag eftermiddag kastade vi loss och styrde ut genom den långa, grunda och trånga farleden ut mot havet. Rügen är känt för sina stora, grunda innerfjärdar – bodden. Sedan blev det en fin nattsegling mot Bornholm och fiskehamnen Hasle där vi nu ligger. I morgon blir det utflykt till medeltidsborgen Hammerhuset och sen är det återigen dags för byte av besättning. Lars och Johan mönstrar av och Palle, Lily och Alice mönstrar på. Och så på tisdag bär det av till Simrishamn.
En hel dags segling utan ett endaste bad, vindarna och Åsas vilja var för stark då vi seglade fram i 3-4 knop förbi Rügens vita kritklippor. Nu njuter vi av Jennys och Johans rödvinbärspaj efter matig sallad och ostorgie i Wiek.
Kanalinseglingen var spännande då det endast fanns en liten ränna under tio sjömil den sista delen in till Wiek.
Igår cyklade några av oss till Prora, en gigantisk semesteranläggning, 4,5km lång längs kusten för 20 000 som Kraft durch Freude, Nazitysklands svar på Club Med, började byggas 1936. Vi testade bockwurst på detta monument från en svunnen tid. Brunbrända hälsningar från matros Friberg.
Jens Kiil kastade loss från Nexö på Bornholms östsida kl 24.00. Det blev en nattsegling utan segling. Havet söder om Bornholm låg blankt och fint i nattmörkret. Framåt morgonen, då nästa vakt gick på, kom en skön bris från sydost och vi hissade segel. Sen blev det en mycket skön segling tills Rügens vita kalkstensklippor dök upp föröver.
Nu ligger vi i den forna DDR-hamnen Sassnitz, har hunnit med en cykelutflykt till den fantastiska bokskogen i norr. I morgon blir det fler utflykter.
Besättningen mönstrade av. Hej då Ylva, Leo, Magnus, Ulrika och Moa. I väntan på att järngänget Lars, Pär, Johan och Jenny ska mönstra på så får kaptenerna och husdjuren lite folkfritt för en dag. Vi passar på att besöka byns fjärilsträdgård, shoppa och förstås njuta av en kall öl på fördäck.
På torsdag kastar vi loss för en lång etapp ner till Sassnitz på Rügen. Prognosen säger 10 m/s motvind på torsdag så det blir kanske en extra dag i Nexø.
Jens Kiil kom til Nexø havn och kilade in sig på en trevlig kajplats mellan segelbåtarna och sjöräddningskryssaren. Här fick vi snart smek/öknamnet The Baby Ship. Moa, Leo och Lunne gör sina röster hörda om man säger så…
I Nexö stannar vi nästan en vecka innan vi åker vidare till Tyskland. Härifrån gör vi cykelutflykter och upptäcker mer av Bornholm.
Efter ett fantastiskt stopp på den danska ön Christiansö, en utpost i Östersjön, en marinbas med anor från 1600-talet, så seglade vi ner till Tejn, en fiskehamn på norra Bornholmskusten. Här stannar vi två nätter innan vi sätter kurs mot Nexö på östsidan.
Christiansö kan varmt rekommenderas till den som seglar söderut. Ett mycket charmigt ställe med gamla stenhus från 1600-talet, små skärgårdshus insprängda i grönskan och en mysig krog. Egentligen är det inte mycket till hamn, två klippöar med ett sund mellan sig. Det var ganska många segelbåtar i hamnen, man ligger fyra, fem båtar på varandra. Jens Kiil fick ligga på färjans kaj och därför var vi tvungna att kasta loss igen redan morgonen därpå.
