kapten

Vi lämnade Byxelkrok och satte kurs mot Västervik. Det blåste en lätt bris och vi satte segel. Det gick bra trots att vi bara tre arbetsföra ombord; Fredrik, Åsa och Harriet. Nu seglar vi cirka två knop med storsegel, fock och klyvare. Mesanseglet är nedpackat efter mastbrottet utanför Bornholm.

I Västervik ligger vi två nätter och på torsdagen kommer det återigen storbesättning ombord, bror Johan med lilla Selma, Mats med lilla Elsa och vår barndomsvän Jörgen från Norrköping. Därefter blir det äntligen några dagar med naturhamnar, Trässö, Harstena och Bergön. Skön omväxling från alla hamnar vi legat i.

När man färdas söderut i Kalmar sund blåser det sydvästlig vind. När man färdas norrut blåser det nord. I alla fall känns det så. Med mesanen kapad är det inte stor mening att kryssa sig uppåt så vi går mot Byxelkrok på norra Öland för motor. Det ären väldigt rak sträcka upp längs kusten så autopiloten Robertson får jobba idag.

Byxelkrok är en av våra favorithamnar. Hamnkaptenen Kenneth är en stor skutvän och ger oss alltid en bra plats. Dessutom brukar vi få ligga gratis eftersom skutorna lockar till sig besökare.

Det blev två nätter för Jens Kiil i Grönhögens hamn innan vi for vidare mot Kalmar. Är man på södra Öland ska man förstås besöka Ottenby fågelstation och fyren Långe Jan. Så blev det även denna gång, precis som i juli då vi var här senast. Återigen fick vi ett fint kryss i fågelboken, en myrspov som satt på ängen vi cyklade förbi.

Vi har nu lite mer reducerat manskap ombord, Fredrik, Harriet och Anette. Alltid lika roligt att få med vänner som aldrig varit till sjöss förut men Anette imponerade med att klara en pålstek med tjock tross i första försöket.

Jens Kiil är på väg hemåt Stockholm och vi stannar inte lika länge i hamnarna som vi gjorde på nedvägen. Efter Karlskrona gick vi runt ostkustens Kap Horn, Utlängan, och över till Grönhögen på Öland. Det är hamn man lätt gillar som skutägare, lätt att angöra, bra kajer och modest avgift även för stora skutor.

Här tar vi återigen en vilodag och en cykelutflykt till Ottenby. Sen bär det av upp till Kalmar.

Jens Kiil kom till Karlshamn där vi förtöjde vid kajen mittemot margarinfabriken. Doften (stanken) blev lite väl påträngande så vi flyttade oss snart en bit ut i hamnen, framför det fina skolfartyget Britta från Uddevalla. Där fick vi istället njuta av dyningarna som rullade in och vaggade oss till sömn.

Dagen därpå kastade vi loss och styrde ut i morgondimman. Efter Tärnö satte vi kurs mot Karlskrona och dimman lättade alltmer.

Jens Kiil lämnade till slut Hasle och Bornholm och gick över till Simrishamn på fredagen. Det gick lite sjö men långtifrån de vågor som fick mesanmasten att knäckas i tisdags. Masttoppen är nu surrad på däck och följer med hem till Skeppsholmen där vinterns arbete blir att skaffa fram och hyvla till en ny mast.

I Simrishamn fick vi återigen besök av kusin Peter och familjen Elmqvist. Med sig hade de vår nya marinkikareav märket Kamakura, en klar förbättring från vår gamla Lotus som troget tjänstgjort sedan tiden på StorAston 1997. Vi bjöd på fest med varmkorv som tack.

Idag har vi fortsatt norrut till Hanö. Till en början var det en bra segling men sen dog vinden av och kvar blev bara dyningarna. Så det fick bli motorgång i några timmar innan vi återigen låg vid den charmiga kajen på Hanö. I morgon styr vi upp mot Karlshamn där Palle, Lily och Alice ska hoppa av och ta bussen tillbaka till Malmö.

En liten minskning i vindstyrka och våghöjd på tisdagsförmiddagen gjorde att vi bestämde oss för att sätta kurs mot Simrishamn. Vi kastade loss vid åtta på morgonen men hann inte längre än en sjömil innan vi hörde ett knak. När vi tittade bakåt såg vi att toppen på mesanmasten knäckts av alldeles ovanför vantfästena och rasat ner i sjön. Bommarna ramlade ner på relingen. Vi fick bärga toppen och surra den vid sidan av styrbordssidan. Sedan var det bara att åka tillbaka till Hasle och överblicka skadorna.

Masttoppen ligger nu på kajen och alla fall och skot och annat avtaget. Vindkraftverket verkar ha klarat sig men rotorbladen har gått av. Vi får se om det även klarat havsvattnet när vi släpade in det till hamn. Tur att ingen kom till skada och att inga tampar fastnade i propellern.

Så, vi blir kvar här i Hasle till på fredag. Både på grund av vädret och för att Jenny och Pär måste ta färjan hem.

Går det att segla då? Ja, vi får klara oss utan mesanseglet men man brukar ju mest ha medvind när man seglar uppåt kusten, eller?

Hårda sydvästvindar blåser i farvattnen söder om Skåne och vågorna dundrar in mot vågbrytaren här i Hasle på Bornholms västkust. Vi väntar tills tisdagsmorgonens vind- och våghöjdsprognos innan vi vet om vi kastar loss mot Simrishamn eller om vi väntar till fredag. Rutten nord-nordväst upp mot Skånes ostkust innebär vågor in från tvärs och då rullar Jens Kiil duktigt när det går 1-1,5 meter höga vågor, vilket det har varit de senaste dagarna. Vi vill ju ha en något så när uthärdlig resa och tar inga risker.

Annars är Hasle en trevlig plats att vara på. Idag gjorde vi en bussutflykt till den medeltida borgen Hammershus. Blir det fler ofrivilliga dagar här blir det nog en del tid på stranden.

Wiek var en trevlig hamn, vi låg längst inne vid den fina stadskajen och blev till allmän beskådan för turisterna. Många var de barn som frågade efter Das Papagajo. Från Wiek gjorde vi cykelutflykter till fyrplatsen Arkona, känd från väderprognoserna, och till badstränderna. På torsdagskvällen (och natten) var vi några som spelade biljard och drack öl på den lokala kite-surfar-baren.

På fredag eftermiddag kastade vi loss och styrde ut genom den långa, grunda och trånga farleden ut mot havet. Rügen är känt för sina stora, grunda innerfjärdar – bodden. Sedan blev det en fin nattsegling mot Bornholm och fiskehamnen Hasle där vi nu ligger. I morgon blir det utflykt till medeltidsborgen Hammerhuset och sen är det återigen dags för byte av besättning. Lars och Johan mönstrar av och Palle, Lily och Alice mönstrar på. Och så på tisdag bär det av till Simrishamn.

En hel dags segling utan ett endaste bad, vindarna och Åsas vilja var för stark då vi seglade fram i 3-4 knop förbi Rügens vita kritklippor. Nu njuter vi av Jennys och Johans rödvinbärspaj efter matig sallad och ostorgie i Wiek.
Kanalinseglingen var spännande då det endast fanns en liten ränna under tio sjömil den sista delen in till Wiek.
Igår cyklade några av oss till Prora, en gigantisk semesteranläggning, 4,5km lång längs kusten för 20 000 som Kraft durch Freude, Nazitysklands svar på Club Med, började byggas 1936. Vi testade bockwurst på detta monument från en svunnen tid. Brunbrända hälsningar från matros Friberg.