kapten

Som ni kanske vet så bröts Jens Kiils mesanmast på mitten under hård sjögång utanför Hasle på Bornholm i somras. Under hösten 2013 har vi fått besök av en besiktningsman från försäkringsbolaget Alandia som mätte upp och konstaterade att haveriet framförallt berodde på rötskadan vid vantfästena. Toppdelen av masten ligger nu vid sidan av Jens Kiil på kajen. Den återstående delen sitter kvar ombord och fungerade fortfarande för att hålla upp täckställningen som sattes upp i november.

Vi fick tidigt kontakt med Hakon Malmborg på Constantia som ska byta ut sin fockmast mot en grövre. Deras gamla mast av douglasgran är i utmärkt skick och vi kom överens om ett köp av begagnad stycke mastämne. I november lyftes deras mast av och vi var ute på Beckholmen och inspekterade. Därifrån kommer dessa bilder. Nu ska vi förbereda för att jobba med vår nya mesanmast. Det blir till att hyvla en hel del och sedan ytbehandla. To be continued…

Efter en seglats på nästan tre månader är Jens Kiil nu tillbaka där vi började. Vi avslutade med en solig och skön helg på Mörtö Bunsö med bad och grillning och styrde sedan in till Skeppsholmen där vi förtöjde på söndagseftermiddagen. Då var det ännu soligt men morgonen därpå var det kompakt dimma och fullt med dagg på däck. Hösten är här, lagom till att vi kom hem.

Nu ska det sorteras bilder och snart kommer ett eller flera bildcollage från sommaren upp här på hemsidan.

De sista besättningsmedlemmarna mönstrade av i Nynäshamn. Tack Bosse och Tommy! Efter en vilodag i Nynäs med sedvanlig bunkring från Nynäshamns bryggeri och rökeriet i hamnen så satte vi kurs norrut genpm Stockholms skärgård. Det blir kanske ett stopp på Mörtö Bunsö eller Villinge innan vi kommer in till Skeppsholmen på söndag. På arbetslistan för helgen står sista grillningen, sista badningen, läsa ut sommarens tredje bok och att mentalt förbereda sig på att komma tillbaka till staden.

Jag tittade igenom alla bilder från sommaren. Tänk vad mycket vi har varit med om och vad många vänner som varit med. Det kommer att ta lång tid att redigera och lägga ut bilder på hemsidan men det tar jag itu med så fort vi är hemma.

Tre gubbar kastade loss från Arközund och slog sina kloka huvuden ihop och navigerade uppför den trånga farleden utanför Arkösund, ut på öppet vatten och förbi Hävringe med dess fina båk och fortsatte upp mot Hummelviksfjärden innanför Ringsön. Där skulle man kasta ankar och njuta av en enkel men god middag med finaste argentinska rödvinet och kanske en cognac som avec.

Tänk vilken spännvidd vi på Jens Kiil har haft när det gäller besättning. Släkt, vänner och nya vänner. Unga, gamla, erfarna, oerfarna, självsäkra, osäkra, sjösjuka osjösjuka, gourmeter och gourmander.  Och så Lars Friberg.

Snart inne i Stockholms skärgård. Känns fint.

Jens Kiil bytte besättning i Västervik. Harriet gick av och ersattes av ett gäng grabbar i mogen ålder: Johan, Mats och Jörgen. Och så småflickorna Elsa och Selma. Från Västervik tog vi den gamla Valdermarsleden norrut. Seglen sattes och vi gjorde stabil fart. Första stoppet blev vid den fina klippan vid Trässö där vi låg på nedvägen.

Dagen efter kastade vi loss och styr nu upp mot Fyrudden. Skönt att det oftast är sydliga vindar längs kusten. Det gör seglingen lättare i de trånga farlederna.